Acceptera & lyssna

Började läsa en bok igår: Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver. Den handlar om acceptans. Det är nog inte den bästa boken jag läst men den påminde mig om att jag är på rätt väg. Att jag försöker acceptera saker som de är. Det betyder inte att jag alltid tycker om det, men jag kan acceptera det. Jag kan acceptera att jag ibland mår dåligt, det är en del av livet. Jag ska därför inte gräva ner mig i det.

Märker att jag börjar lyssna mer på vad folk säger istället för att tolka det jag hör till något helt annat. Som häromdagen när vi (jag och B) åt middag var jag hungrig och åt ganska fort. B frågade: var du hungrig idag? Förr hade jag varje gång tolkat detta som en pik om att jag äter för mycket, att jag är tjock, att jag med andra ord är helt värdelös och lika gärna kan gå och gömma mig på en gång eftersom han absolut inte kan tycka om mig som är så värdelös...
Men då lyssnar jag ju inte på vad han säger. Han säger inte det jag hör i mitt huvud. Han frågar om jag var hungrig för jag gav intryck av att vara hungrig. Häromdagen lyssnade jag och reagerade inte som jag brukade och det var skönt. Men jag vet om att jag har en dålig dag så är jag känslig och tar åt mig. Men jag hoppas och tror att jag varje dag blir starkare så jag inte är lika känslig.