Har samma jeans som i lördags på mig. Bara för att fortsätta inse själv att jag inte är så stor som jag tror. Och de sitter inte lika tajt som första gången jag provade dem. Alltså sitter det i skallen. Jag vet det men ramlar ändå dit emellanåt. Men det som är skillnaden nu är att tankarna kommer och jag trillar ibland dit, men jag lyckas bryta tankarna och fortsätta resan framåt.
Det är då jag vinner kampen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vackra, kloka Kvinna! Låter mig hänga med bakåt i din blogg och vill bara peppa dig i din kamp och i dina framsteg! Hoppas verkligen att du också ser hur modig, stark och duktig du är! Klart han ska få hålla handen på din mage. Klart att beröring är så mycket viktigare än hekto hit eller dit. Klart att känslan av att må bra är så mycket viktigare än storlek på jeans. Det sitter i våra huvuden, alltihop och på så många och komplexa sätt. Men genom att veta det har vi en fördel, precis som du säger och arbetar med. Vi kan faktiskt bli friska. Vi kan faktiskt kämpa oss till att må bra. och det ska vi! Eller hur?
Kramar om och tackar för en riktigt bra, tänkvärd och välskriven blogg!
Jag rekommenderar boken "Bulimibibeln" till alla er som är inne här och läser!
Den är fruktansvärt träffsäker och beskriver allt det där ingen utomstående kan fatta.
Jag kände mig mindre ensam då jag läst den, och började fatta att de inte bara har med maten att göra!
Skicka en kommentar