Julen påverkar mig. Jag trodde förra veckan att det var lugnt. Men vartefter julsångerna på radion ökar så ökar min ångest. Alla gamla känslor kommer upp. Jag har börjat gråta igen. Och jag gråter ensam. För vad är det att vara ledsen för det som varit? Vill inte visa. Men jag är också orolig för det som ska komma. Jag kan ju inte gråta hos B:s familj. Eller kan och kan. Jag vill inte gråta där. Jag vill inte ha med allt j**la bagage från gamla jular. Men jag har det i ryggsäcken... Så jag inbillar mig att detta är något jag behöver gå igenom ensam. Men är det så? Känns återigen att ÄS står bakom axeln och försöker lura sig in nu när jag är sårbar. OCh vem försöker jag lura? Det inte bara känns så jag vet ju att det är så!
Men jag ger mig inte. Vet hur bra jag kan må så de föregående jularnas demoner ska bearbetas. För vad är det jag känner? Egentligen?
Tänker och känner vidare. Jag jobbar vidare, nä fel ord. Just nu sliter jag för det är tungt. Men jag sliter på. För min skull. För att jag ska igenom detta och må bra.
Och jag ska kunna fira jul utan att få ångest... Kanske inte denna jul. Men jag ska framöver kunna göra det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar