Klar

All nervositet är borta. Släppte när jag steg in på enheten. Istället kom gamla känslor fram. Hur jag mådde när jag var där för ett år sen. Hur jag mår nu. Och hur klar jag är med det stället. Jag är evigt tacksam att de hjälpt mig men de kan inte hjälpa mig nu. Jag ska fortsätta på den väg jag går och behöver jag prata med någon så ska jag inte prata med dem. För jag är inte ätstörd längre. Jag kan ha prestationsångest ibland och mitt självförtroende kan svaja. Men jag är inte ätstörd. Och jag är inte deprimerad.

Och testet då? Jodå, STOR skillnad från förra året. Fick se mitt resultat från förra året då jag verkligen hatade mig själv, tryckte ner mig själv och inte accepterade mig själv alls. Jag är inte på samma ställe nu. Hade helt andra siffror. Jag accepterar mig själv, jag bryr mig om mig själv och jag tycker jag är ok. (Allt detta är ju olika från dag till dag som för alla människor.) Och jag är inte deprimerad längre. Det var inte förrän jag såg vissa siffror och vissa tabeller förrän jag insåg idag HUR dåligt jag mådde för ett år sen. Jag visste inte att jag var så deprimerad. Och att jag hatade mig själv SÅ mycket. Det är sorgligt. Men jag är inte där nu. Jag har tagit mig ur mitt helvete. Helvetet som jag själv valde att leva i så många år som jag nu emigrerat ifrån. Och jag ska aldrig tillbaka. ALDRIG.

Ikväll sitter jag bara och inser hur stort det är. Hur långt jag kommit.
Och jag är glad. För min skull.
Återigen:
Jag är inte ätstörd.
Jag är inte deprimerad.
Jag hatar inte mig själv.
Tvärtom.

Detta är så stort.
Inser det igen. Det är så stort.
Livet är stort.