Helvete, helvete, helvete

Skäms som en hund. Har haft ett återfall. Fan. Helvete.
Hetsåt inte men efter middagen och efter dottern gått gick jag in på toa. Fan. Helvete. Skäms. Känner mig som en idiot.

Men jag vet vad som startade det. Fick mail av min syster. Som skrev "du måste verkligen vara förkyld eftersom du är hemma från jobbet". Jag är ju inte helt däckad. Alltså hade jag kunnat jobba. Hade kunnat ta Ipren och gå. Kände mig bara lat. Och då kom värdelöshetskänslan. Och därmed toabesöket. Fan. Helvete.
Känslan av att jag inte varit den duktiga denna vecka. Fick tanken om att vad tänker de på jobbet? Att jag blivit lat och inte är duktig längre?

Jävla ÄS! Du fick övertaget för en kort stund. DU har fått mig att tvivla på mig själv.

Fan.

Ursäkta alla fula ord men det är så jobbigt att erkänna detta. Vet inte om jag vågar erkänna för någon annan. Men jag kan ju inte hålla det i mörkret för då växer det.

Helvete.

Skäms.

Styrka kom tillbaka! Jag kan ju. Jag vet att jag kan. Kom igen! Sparka ÄS i skrevet igen och res mig upp. Jag kanske vinglar lite, men gå framåt igen.

Men skäms gör jag.

Att vara stark är inte att aldrig misslyckas. Att vara stark är att resa sig upp igen efter misslyckandet.