Dagarna går fort nu. Det är flera borta på jobbet så jag har haft fullt upp och mer därtill. Det har gått bra, har fixat stressen tycker jag. Jag har INTE kommit jättetidigt till jobbet, utan när jag ska. Eller, ok LITE tidigare har jag kommit men hade det varit förut hade jag varit minst en timme tidigare varje morgon. Nu pratar vi tio minuter. Så det känns ok tycker jag.
Jag har tagit luncher, även om jag har kortat ner de lite. Återigen ca tio minuter. Vet, det är fel men som sagt jag har ätit lunch!
Men så kom då idag. Allt har känts bra. Och vi hade muffins till fikat. En kollega hade åkt förbi ett bageri och köpt andrasortering. En jättepåse full. Så jag åt en till fikat. Det var ok. Sedan sa kollegan: bara att ta hem. Flera tar några. Inte jag. Sedan när jag är ensam i fikarummet kommer jag på mig själv med att lägga ner många muffins i påsen med tanken "kan äta när ingen ser och..." Jösses vad rädd jag blev! Var kom den tanken ifrån? Varför kom den nu? Är jag mer stressad under än vad jag märker? Men släppte påsen. Tar med EN hem till dottern. Inget mer.
Är fortfarande skrämd över att jag tänkte som jag gjorde. Visst, jag kom på mig själv och jag vände tanken. Men jag ändå skrämd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar