I helgen var jag känslig. Jag tog åt mig. Jag tolkade en situation efter mina rädslor och inte vad som skedde. (Mötte B:s X)
Min första reaktion var att inte säga något av det jag kände. Bara le och låtsas som inget har hänt. Men då vet jag vad som händer. Min rädsla blir till verklighet i mitt huvud...
Så jag skämdes och sa till B vad jag kände. Jag sa att jag blev rädd medan tårarna kom. Kände mig dum, larvig och patetisk. Men efter att ha sagt det och pratat om det vart det bättre. Monster & tankespöken trivs i mörker. Tar man fram dem så bleknar de och försvinner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jättebra att du vågar prata om dina känslor, det brukar ofta göra saker och ting lättare. Jag har själv svårt att uttrycka mina känslor och då tar oftast bulimin över istället.
Kram på dig.
Skicka en kommentar