Idag ska en kollega: "jag vill inte att när du ska vara ledig eller borta några timmar gör en massa av mitt jobb bara för att du ska kompensera".Hon har iakttagit att när jag ska vara ledig (om än bar några timmar) så tar jag åt mig en massa jobb innan för att avlasta de som ska jobba när jag är borta. Jag kompenserar alltså på många sätt...
Det var jobbigt att höra men jag blev samtidigt glad för att hon sa till mig. För jag har inte tänkt på att jag gör det och hon sa det inte för att klaga utan för att jag ska må bra och inte jobba för alla andra. Det värmer.
Det "duktiga-kvinnan"-syndromet sitter djupt. Men det går att ändra om jag lyssnar vad andra säger. Och denna gång väljer jag att lyssna och göra som hon säger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar