Mors dag igår. Jag var inte hos min mamma. Jag var inte med min dotter. Det innebär inte att jag inte älskar nån av dem. Jag älskar min mamma varje dag. Jag är älskad av min dotter varje dag. Behöver inte en påhittad affärsdag för att bevisa detta.
Varför får man då dumma kommentarer i förbifarten om att man inte är där? Inte av min mamma eller min dotter. Utan andra i min släkt.
Varför kan man inte tänka på vad man säger. Varför ska jag alltid såras och ges dåligt samvete för att jag numera försöker leva mitt liv för mig?
Känns som några inte vill att jag ändras och det påverkar mig. Jag mår dåligt av det. Har ett starkt underbart stöd av B, vilket är väldigt skönt.
Men det finns mer helger som kan bli dumma. Undrar vad de säger om midsommar, födelsedagar, jul, påsk, valborg, nyår, årsdagar etc. Finns en massa tillfällen att ge små pikar så jag ska känna att det jag gör är fel.
Men mitt liv är mitt. Jag ska fortsätta framåt, men blir bara så trött på detta och att jag reagerar över det. Men om det ska fortsätta varje helg så kommer jag snart att vänja mig och kanske inte ta åt mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar