Vilja /orka

Samma vän som förut mår inte bra alls. Har lite svårt att hitta balansen i detta.
Jag vill stötta och finnas där. Hon har funnits där för mig.
Jag vill inte höra för jag orkar inte med all dålig energi för den påverkar mig.
Vart ska jag stå? Vågar jag vara så ärlig att jag kan säga att jag finns här men kan inte stötta så mycket just nu?
Det är svårt.

Kastas mellan skuldkänslor för att jag ens tänker tanken att jag kanske inte orkar. Men sedan känner jag att jag kan ju inte vara där och jag dras ner.

För övrigt så mår jag bra. Trivs i livet. Trivs med mig själv. Visst är jag inte alla dagar nöjd med min kropp men jag tror inte jag har mer noja än någon annan. Och om jag tänker tanken (inte ofta men det händer) att jag skulle vilja bli av med några kilo så vet jag att det är bara kroppen jag vill ändra. För vikten påverkar inte vem jag är. Och jag skulle inte börja banta. Jag bara mer konstaterar känslan. Och den försvinner.

Så livet är bra. Men inte för min vän. Och var ska jag stå?