Ett år

Det har gått ett år sedan jag började behandlingen. Det har gått ett år och jag var fri från att kompensera tills det lilla snedsteget för några veckor sedan. Trots det är jag stolt över hur det har gått. Stolt över mig själv.
Vilket år! Ett jobbigt år. Ett roligt år. Ett omtumlande år. Ett magiskt år. Ett sorgset år. Ett år som verkligen innehållit allt möjligt. Och vilken förändring.

Jag minns hur jag var för ett år sedan när jag var började behandlingen.
Jag vet vem jag är idag.
Det är inte samma person fast det är ändå samma person.
Jag är fortfarande jag men numera bara jag.
Inte jag med ÄS. Inte jag med den enorma inre demonen.

Jag vet vilka som är mina svaga punkter:
Mitt svajande självförtroende.
Mitt "duktiga starka kvinna som kan själv" problem.

Tror jag kan hänvisa det mesta dit. Men jag vet om det. Och det känns bra.
De flesta har problem att jobba med, även "friska" människor. Så ser inget negativt att jag har dem. Jag kan hantera dem. Bättre och bättre. En dag kommer de vara borta.

Jag mår bra.
Jag är bra.
Min resa ur bulimi-kaoset är slut. Min resa i mitt liv har bara börjat.

Jag kommer fortsätta blogga men jag kommer ändra bloggen. Vill inte numera bara prata ÄS eftersom det inte är hela min värld längre. Jag har så mycket mer. Så jag kommer ändra riktning lite. Funderar på om jag ska vara anonym eller ej och om jag ska ha kvar gamla inlägg eller inte. Funderandet är inte klart än...
Och samma sak med mitt liv. Det är inte klart än...!