Frustration

Är så frustrerad över en vän. Hon börjar åter igen att "slå på sig själv" och att det är alltid hennes fel. Att allt blir tokigt för att hon gjort si eller så. Och jag känner igen mönstren... Jag har varit där. Hon har varit där. Och vad jag än säger så hör hon det hon vill höra.
Gör mig så frustrerad att hon inte ser och hör vad hon gör. Men man gör ju inte det när man är i det.
Är orolig över att det snart går ut över maten med för henne. Vet inte vad jag ska säga. Vill inte att hon hamnar där igen. Och samtidigt kan inte jag ta på mig att rädda henne. Men jag måste ju kunna hjälpa henne.
Ingen är värd att sitta i det träsket att allt är ens fel. Ingen!