Är på väg ur svackan. Har inte kommit långt men jag är på väg ur.
Har tänkt så mycket. Vad, varför, hur? Varför föll jag så hårt?
Jag gömde mina känslor. Visade inget att jag blev sårad utan log och körde på. Som så många gånger förr.
Är stolt över att jag fattar. Är inte stolt över att jag fortfarande inte visat mina känslor och berättat att jag blev sårad.
Så kaoset bankar fortfarande på men jag är inte lika rädd just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar