Dörren börjar vika sig

Nu skakar hela jag. Har sån obalans så jag är riktigt rädd.
Har mycket på jobbet. Känner mig stressad, drar mig in i mig själv. Gav en sur min till en kollega som sa att han inte köper det. Alla har mycket, han skulle hämta barn osv. Alltså är det mitt fel? Känns som det. Och all ångest har kört igång hela maskineriet.

"Det är mitt fel. Jag trodde att något skulle kunna ändras. Jag vågar inte säga ifrån. Jag borde fattat."

Det svart/vita tänket är tillbaka. Har tappat gråskalorna.

Nu måste jag spela glad och hjälpsam. Vill inte ha någon sympati för att "stackars lilla Tokerina är psykiskt labil, henne kan vi inte be om något".

Vill bara bli sedd. Blir inte sedd. Måste öppna munnen själv. Vågar inte.

Fake it until you make it.

Vill ha tillbaka min balans... Hur? Jag vet men ändå inte. Jag borde veta men just nu kör ångesten över.

Känn rädslan och ta mig igenom. Jag försöker...