Förr mörker, Nu ljus

Jag rensar inför flytt och igår hittade jag dagböcker. Läste och grät. Grät för hur jag mådde så länge. I alla dagböcker står det om mina demoner, mitt mörker, mitt elände och allt detta för att jag var värdelös. Jag var inte värd någonting, alla hade det bättre utan mig. Hur i helsefyr har jag överlevt dessa år? Hur orkade jag hata mig själv i över 20 år? Att varje dag se ner på mig själv och känna hur värdelös jag var... Hur stod jag ut?
Jag har accepterat att det var jag då och jag var tvungen att nå min botten för att vara redo att söka hjälp. Hade jag sökt hjälp innan hade jag troligtvis inte blivit frisk för jag var inte redo. För 3 år sedan var jag på botten och var redo. Tog då steget att be om hjälp.
Jag kan inte slå på mig själv för att jag inte gjorde detta tidigare. Men jag kan sörja att jag missat så mycket. Så många år som bara varit mörka. Visst har jag haft underbara stunder, framför allt med min dotter. Hon har skänkt mig så mycket. Men mörkret i mitt huvud har varit med hela tiden.

Vad jag önskar att jag kan hjälpa alla andra att slippa detta. Att inte sitta fast i mörkret. Sanningen är den att jag kan inte göra någonting. Jo, jag kan berätta och visa att det går. För det gör det. Det går att bli frisk. Men jag kan inte göra någonting åt när. Jag tror att varje människa måste komma till sin brytpunkt när den är redo.
Men jag hoppas att det kommer så mycket tidigare än för mig. Att kanske en vän, en kärlek, en förälder kan se och våga säga något. Så man kan få sig en tankeställare om att något är fel. Eller att man själv vågar säga något till någon man har förtroende för. Jag höll tyst i 20 år. Jag insåg inte att något var fel. Jag insåg inte att jag var sjuk. Jag var ju bara värdelös och hade lite strul med maten men det var ju inget konstigt för jag var ju för tjock och behövde banta. Jag var en mästare på hålla uppe en fasad och låtsas. Först på behandlingen insåg jag att jag var sjuk och det var efter flera veckor.

Ingen människa är värdelös. Oavsett vad sjukdom vill lura oss att tro så är ingen människa är värdelös.

Jag mår bra nu. Jag är inte kvar i mörkret, utan både ser och upplever ljuset. Om jag någon gång tvivlar kan jag minnas orden i dagboken jag läste igår. Jag är inte kvar där. För jag är värdefull. Jag är en människa med både bra och dåliga sidor. Jag kommer nog alltid att tvivla på mig själv ibland precis som alla andra. Men jag är värdefull. Mitt liv är värdefullt och fyllt med mina kära. Fyllt med min dotter, med B, min familj och mina vänner. 

Jag slängde dagböckerna. Den delen av mitt liv är över och borta.

Den delen är över.
Nu är resten kvar att leva.
I ljuset...