fredag 23 september 2011

Känslor känns

Igår kväll tog jag mig tid. Tid att lägga mig ner på golvet och bara känna. Släppa fram allt. Det resulterade givetvis i gråt. Ingen dålig gråt utan en befriande.

Jag kände alla känslor men gav dem ingen annan innebörd än vad de är. De är känslor, de är inte underlag för någon sanning om hur jag är eller hur jag ska vara eller andra är.


Jag behöver påminna mig om detta emellanåt och jag kommer troligen behöva göra det hela livet. Men jag gör hellre det än att jag gömmer alla känslor igen. För om jag inte känner de jobbiga känslorna kan jag ju inte heller känna och njuta av alla de bra!

Känslor känns. 
Men de är känslor. 
Inga sanningar.

2 kommentarer:

Linda sa...

Åh åh åh, vad bra gjort av dig idag. Blir nästan lite fånigt stolt över dig trots att jag aldrig träffat dig
Och vad klokt, känslor känns, blir mitt tredje mantra. Ni får inte komma med så många kloka ord får snart svårt att komma ihåg dem ;)
kram

wobblern sa...

Exakt.. Känslor känns men de är inga sanningar. Tänk om förnuftet kunde ha minst lika stor inflytelserikedom. Jämt. Inte bara då och då..

Letar runt efter lite vettiga bloggar att följa..!